Publicerat av mari.svensson.uppsala@gmail.com

Jag har det ganska gott

Jag träffade min vän Helen när vi skolade in våra äldsta söner på dagis. Sen dess har vi skapat en relation där vi kan prata om svåra och allvarliga saker men också ha galet roligt tillsammans. T ex har vi träffats hemma hos henne vid hennes piano. Där har vi tokat oss och sjungit för full hals. Det finns liksom inga gränser vid våra sångstunder.

I slutet på förra veckan messande Helen till mig och undrade om vi skulle boka in en sjungstund. Jag blev hur glad som helst, för det var ett tag sedan. Vi bestämde snabbt en dag. I ett par timmar levde jag sedan i tron att jag äntligen skulle göra något riktigt roligt. Sen slog mig sanningen. Jag sitter i corontän. Inte för att jag tror att jag bär på någon smitta utan för att ett par underliggande sjukdomar gör att jag ska undvika att smittas. Att åka till Helen skulle ju innebära att jag skulle vara nära två olika taxichaufförer förutom Helen själv. Jag är ändå så glad för att Helen gav mig flera timmars glömska från tankarna på viruset.

Jag blev också glad för att Neuroförbundet ordnade så att vi kan ha våra träningspass via nätet. Numera sitter jag i köket med telefonen framför mig och så kör vi igång passet. Vi får också möjlighet att prata med varandra en stund.

I Göteborg ska Neuroförbundet starta upp sittande zumbapass nästa vecka. De har ordnat så vi alla i landet kan vara med. Trodde väl aldrig att jag skulle vara med på zumba igen, men det finns fantastiska människor som ordnar så att jag och vi andra kan det. Tacksam.

Nu när vi haft en varm period har jag suttit ute på balkongen en del. Jag ser ”statyn” och skrattar för mig själv när jag tänker på vad jag trodde när vi flyttade hit. Hon sitter på vår innegård och håller benen åt vänster och har vridit överkroppen och ansiktet åt höger. Hon har en sjal över huvudet så man ser inte ansiktet. När jag bestämde mig för att titta närmare på henne insåg jag att det inte var en staty utan överdraget till utegrillen.

En annan sak som är mysigt är att titta på alla som kommer och sätter sig i gräset utmed ån bortom vår innegård. Det är en hel del äldre som strosar längs ån och en del del yngre som till och med badar. Brrr, det låter kallt att bada redan. Nu funderar jag på att köpa en kikare, för man kan ju faktiskt missa något läckert att titta på, eller hur?

18 248 svar på ”Jag har det ganska gott”