Jul, strålande jul

Så har vi fått nya restriktioner igen. Så typiskt lagtexter att vara oprecisa. På ”långväga” resor måste man ha bokad sittplats. Vad är ”långväga”? Tycker du att det är långt att åka från Uppsala till Stockholm? Eller är det att åka från Uppsala till Luleå? Jag misstänker att det är Sj som bestämmer det och då kommer inte mycket att var långväga. För hur ska dom ordna det? Tågen mellan Stockholm och Uppsala har bestått av enstaka avgångar under en tid nu, vilket resulterar i att de tåg som går är fullproppade av folk.

Vid samlingar med mer än en viss mängd människor måste de ha sittplatser. Är smittrisken mindre om man sitter än om man står? Och som vanligt i vårt tämligen menlösa land är alla rekommendationer upp till den enskildas ansvar. Ärligt talat, om du en gång smittats av coronan och har antikroppar, tagit tre vacciner och inte har förkylningssymptom, kommer du då att avstå från att åka till stan och inhandla de där sista julklapparna? Kommer du att stå rak i ryggen och berätta för dina besvikna barnbarn att du varit duktig och valt att hålla avstånd och därmed inte beblandat dig med ”packet” nere i stan. För dom tillhör säkert de som inte är vaccinerade.

Vart tog vår gamla statsepedimiolog vägen? Försvann han med flockimmuniteten? Vart tog ”tvätta händerna i 20 minuter” vägen? Nu står hoppet till att alla vaccinerar sig. Men glöm inte att du kan smitta ändå. Dvs tro inte att du kan få var glad för en stund.

Trots alla coronavarianter blir det trots allt jul, det går inte att hejda. Eftersom jag inte har någon gammal förälder att värna om har jag funderat över var den gränsen går. Om man är 80 år och pigg som en lärka, är man gammal och skör då?

I vår familj kommer vi äntligen att fira julen tillsammans. Det innebär att sonen, dottern och hennes sambo kommer hit. Och så har jag bjudit in en oväntad gäst idag. En som ingen av oss känner. En som med glitter i ögonen tackade ja till inbjudan. Jag vet inte vad han heter eller vem han egentligen är. Jag vet bara att han är duktig på att städa. Undrar vad min familj ska tycka om min spontana inbjudan.

Hos oss har vi ett företag som städar varannan vecka. På morgonen dyker en yngling upp och ropar glatt ”gomorron” i dörren. Sen städar han i 3 timmar och lämnar en doft av städmedel efter sig. Jag har inte pratat så mycket med honom, bara några korta artighetsfraser då och då. Idag frågade jag honom hur han skulle fira jul. Ensam, kom det fram. Ingen familj i Sverige kom det fram. Han såg så ledsen ut så att jag var tvungen att bjuda hit honom. Glädjen jag såg i hans ögon när han tackade mig igen och igen gav mig vissheten att jag gjort något gott. För ingen ska väl sitta ensam på julen? Alla andra dagar är okey, men inte julafton. Hm.

Det är i alla fall bara så himla gott att känna att jag uppfyllt en plikt som medmänniska och jag är säker på att Gud är nöjd med mig just nu. Så nu kan jag fira en fridfull jul.

17 495 svar på ”Jul, strålande jul”