Publicerat av mari.svensson.uppsala@gmail.com

December

Så var vi mitt inne i den långa mörka perioden. Men så dyker december upp och vips så är balkonger och fönster upplysta. Det är bara snön som lyser med sin frånvaro…

Sen är det ju det här med den långdragna pandemin. Nu ska alla nysa eller hosta i armvecket. Sedan ska man hälsa med armbågen. Hm, hur tänkte vi då? Häromdagen kom en leverans med en möbel till oss. Vi hade beställt avlämning i lägenheten. Dagen innan leveransen meddelades att man pga pandemin lämnade varorna utanför dörren. Det var väl okey om det inte var för att man ringde på för att få en underskrift på leveransen. Hur tänkte man då?

Både jag och min man smittades i september. Ingen fara, vi hade väldigt milda symptom. Sen är man immun och smittar inte heller andra. Åtminstone är det vad man säger i dagsläget. Situationen är i alla fall väldigt behaglig att vara i. Jag kan röra mig i samhället utan fara för någon. Vi var i ett köpcentra en dag och där var väldigt mycket folk som rörde sig oberoende av sin omgivning. Tänk att så många är immuna! Ett helt köpcentra! Vi lever i två värdar, en för ”oss” och en för ”dom”. Fast inte riktigt, för ”oss” kan inte heller gå på bio eller teater osv. Vart tog mänskliga rättigheter vägen? Min syster föreslog att alla immuna kan ha en stämpel i pannan så att man kan identifieras. En annan intressant sak är att när man berättar att man är immun får man alltid höra att det ju inte är säkert, det finns faktiskt dom som blivit återsmittade. Eller att man kan stå där, liksom i mitten och föra smittan från någon en person till en tredje person. Avundsjuka? Jantelagen? Omtänksamhet? Inte vet jag.

Om man ska säga något positivt om samhällets insatser för oss som åker färdtjänst, så är det att vi nu inte samåker. Underbart att slippa åka runt stan för att hämta upp eller lämna andra passagerare. Underbart att veta hur lång tid det kommer att ta sig dit man ska. Det ni, det är en icke försumbar ljusglimt mitt i eländet.

25 667 svar på ”December”