Luleå – here we comes

Äntligen börjar man märka att våren är på ingång. Idag skiner solen och det finns en doft av vår i luften. Underbart.

För snart en månad sedan reste vi till Luleå för att hälsa på vår dotter Sandra och hennes sambo Edvin. Och inte minst för att titta på det hus de håller på att bygga. Vad var det som hände? Hur kunde Sandra bli så stor att hon ska flytta till sitt egna hus? På något sätt händer det alltid saker kring henne och allting ordnar sig alltid. ”Jag kan svälv” var hennes filosofi när hon var liten, och det kan hon verkligen.

Vi hade förberett vår resa ordentligt, plikttrogna samhällsbärare som vi är. Bokat platser på planet för att trängas så lite som möjligt med de andra passagerarna. Nu blev det ändå så att en för oss helt främmande man hade fått det tredje sätet. SAS la verkligen allt ansvar på oss passagerare. Men jämna mellanrum gick man ut i högtalarna med uppmaningen att hålla avstånd (?). Sen kom flygvärdinnorna med den sedvanliga vagnen med vätska och diverse tilltugg. Kändes verkligen viktigt under en resa som tar ca 1 timma. Tack SAS för att ni gjorde vad ni kunde för att sprida lite smitta.

Varför får jag alltid rummet längst bort på hotell? För att slippa gå så långt med mina tegelstenar till ben bad min man att vi skulle få ett rum så nära hissarna som möjligt. När vi checkade in sa människan i receptionen liksom i förbifarten, att de tyvärr inte hade något rum närmast hissarna tillgängligt. Kan ni gissa vart rum 701 låg i förhållande till hissen? Tack Clarion för att ni tog lite väl mycket av min begränsade energi.

Nåja, shit happens, och vi hade en supermysig helg i Luleå. Vid huset på Björkön, någon mil utanför Luleå, satt vi och fikade i snön och tittade ut mot havet. Kanske skulle jag kunna tänka mig att flytta dit upp under sommarmånaderna. Skulle väl vara mysigt för Edvin att riktigt få rå om sin svärmor.

17 388 svar på ”Luleå – here we comes”